Månader av avhållsamhet

Detta är ett cineastiskt experiment. Ett sätt att undersöka vad som händer om man avstår ifrån att se filmer gjorda av män. Tveksam inför bilden av en mansdominerad filmbransch? Då inbjuder jag dig att här följa mina försök till cineastisk asketism.


torsdag 14 juni 2012

Red Riding Hood av Catherine Hardwicke

Här har ni sagan som ända sedan 1600-talet idisslats genom årtionden av moralpanik och sexualpolitik för att nu landa i 2000-talet. Catherine Hardwickes Rödluva är visserligen konventionell som film betraktad men är nydanande i det att den bryter sig loss från sin borgerliga tvångströja och närmar sig en försoning med samtiden. Här tillåts Rödluvan och vargen testa sin relation och inleda ett modernt särbo-förhållande med stort utrymme och acceptans för varandras små egenheter. Äntligen tillåts Rödluvan lämna den upptrampade stigen!

Själva berättelsen är ju i sig tämligen enkel och har här byggts ut och förändrats något. I Hardwickes adaption plågas en medeltida by av en varulv. En prisjägare (Gary Oldman) tillkallas och jakten på odjuret är i full gång. Samtidigt utspelar sig ett triangeldrama mellan Rödluvan, (Amanda Seyfried), den lite oborstade skogshuggaren Peter och Henry - den man hon är trolovad till.

Men frågan är knappast vad filmen handlar om utan vad den här versionen av Rödluvan egentligen har på hjärtat. Är det en allegori över 1800-talets tuktade kvinnliga sexualitet, en vadmalstinn collegefilm med lajvartema eller är det rent av ett symbolmättat beställningsverk av den kristna amerikanska högern?  
Ja, kanske är det allt detta sammantaget.

För att se Rödluvan är som att stiga ner i ett kar fyllt till bredden med metaforer där Freud och Gud samsas om tvålen. Är vargen en inkarnation av satan eller ett kittlande erotiskt äventyr? Symboliserar färgen rött död eller passion? Är stigen Rödluvan vandrar på bokstavligen den smala stig som det talas om i Kristendomen eller är det en metafor för oskuld? Som ni ser finns det att ösa ur men hur man än väljer att tolka sagan så leder alla vägar, inklusive den Rödluvan vandrar, obönhörligen till sex.

Praktiskt då att detta är en film som riktar sig till tonårspubliken. Catherine Hardwicke är känd som kvinnan bakom den första Twilightfilmen. Undertryckt sexualitet och kärlek med förhinder är hennes ohotade nisch i filmvärlden och Twilights tematik, estetik och enorma genomslag har givit henne ett starkt varumärke i målgruppen. Vilket hon inte sen att utnyttja. I Rödluvan vrider hon verkligen på Hardwickekranarna för fullt med sina kännetecknande djupa, gäckande skogar, triangeldramer och vackra ungdomar med sug i blicken i titelrollerna. Det känns kort sagt lite som ett uträknat beställningsverk för att locka den där nyfunna unga kvinnliga målgruppen till biografen. Gott så.

Men är den någe bra då? Ja, vid sidan av att vara ett konventionellt och något schablonmässigt matinéäventyr så är detta inte alls en dålig film för unga tjejer att se. Den innehåller en orädd kvinnlig huvudkaraktär med stor integritet. Det är bara hon som möter vargen som en jämnlike, på tvärs mot de bigotta byborna. Hon är till skillnad från klassiska kvinnliga sagokaraktärer aktiv i berättelsen om sig själv och vidsynt nog att se vargens kvaliteter bortom hans skrämmande yttre. Men framförallt avviker hon för första gången från den där stigen hon dömts att följa i sekel. Och efter 500 år av förljugen kyskhet ger hon sig hän åt den eldiga passionen med vilddjuret. Allt jag kan säga är bara: Äntligen! In i skogen med er bara ungdomar.


Källa: Hyrfilm 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar