Den filmiska damstafetten - femte sträckan!

Den filmiska damstafetten är ett sportigt sätt att uppdatera sina kunskaper kring svenska kvinnliga filmare. Här tipsar de om filmer som berört eller upprört dem av andra filmare. Nu är det dags för ytterligare en växling. Vi skickar stafettpinnen vidare. Ta emot! 

Så här sa dokumentärfilmaren Sara Broos förra veckan: 

- Jag skickar vidare till Gunvor Nelson som är en av mina främsta konstnärliga förebilder. När jag såg hennes film My name is Oona blev jag så drabbad att jag bestämde mig för att jag också ville göra film. Det var så befriande att se hur hon arbetar med ljud, klippning, rytmen, det visuella och hur hon ofta utgår från den värld som finns nära inpå. Hennes eget liv. Hur hennes filmer är starkt personliga och allmängiltiga. 

- Gunvor, jag är nyfiken på att höra mer om din ingång till filmen, hur du började och varför just film blev din uttrycksform?

Gunvor Nelson

Gunvor Nelson 

- Hej Sara! Jag blev verkligen glad att My Name is Oona gett dig ett språng mot att göra egna filmer. Din dokumentär För dig naken beundrar jag mycket. Som svar på din fråga så såg jag i början av 60-talet avantgardistiska verk av Bruce Baillie, Stan Brakhage och andra. Det var filmer som visade mig att en konstnär kunde uttrycka sig genom film, utan att behöva ha stöd av ett helt Hollywood-team. Det kändes mycket befriande. Det blev ett spännande äventyr att genom filmen upptäcka, inte bara en bild i taget, ett flöde av bilder i ett tidsförlopp med koreografi och ljud som byggmaterial. De första två filmerna gjorde jag tillsammans med Dorothy Wiley, min granne i Muir Beach Kalifornien. Vi behövde varandra för att ha roligt och våga. 

Och med det lämnar Gunvor Nelson över stafettpinnen till en konstnärskollega: 

- Första gången jag såg videon Reservoir (2005) av Lisskulla Moltke-Hoff på en mindre skärm tyckte jag inte särskilt mycket om den. De starkt manipulerade, skrikiga färgerna och den upp-och-ner-vända abstrakta bilden verkade billig och var långt ifrån mina egna filmer och min estetik. Men när jag såg om den på en stor duk blev filmen en helt ny resa. En flykt ut i rymden till en annan värld och jag blev fullt upptagen av färden in i denna underliga terräng. Jag skulle själv inte kunnat göra Reservoir och är därför tacksam att Lisskulla har gjort den. 

- Hej LissKulla, jag vet att du vistas mycket i Berlin. När kommer du till Stockholm och kan du då visa mig vad du håller på med? 

Om LissKulla Moltke-Hoff
LissKulla Moltke-Hoff är videokonstnär, filmare, filmklippare, dramaturg (bl. a till Maggie vaknar på balkongen) och lektor i Kultur och Mediegestaltning vid Linköpings universitet. Hon har bland annat regisserat en serie filmer under namnet Refugees Without Borders. Här kan du läsa mer om Lisskulla Moltke-Hoff. Här kan du köpa hennes filmer. Och nedan kan de se hennes To my friends mother (OBS! Kortversion)