Månader av avhållsamhet

Detta är ett cineastiskt experiment. Ett sätt att undersöka vad som händer om man avstår ifrån att se filmer gjorda av män. Tveksam inför bilden av en mansdominerad filmbransch? Då inbjuder jag dig att här följa mina försök till cineastisk asketism.


söndag 5 maj 2013

Filmhistoriska panelhönor - Katla

Åh, alla dessa outforskade kvinnokaraktärer som tvingas sitta vid sidan av filmernas handling och liksom vakta handväskorna medan huvudkaraktären kurtiserar och jazzar loss på dansbanan! Hon som får nöja sig med att agera bi-sittare i dramat om någon annan, mer karismatisk, karaktärs liv. Till er är denna lilla serie tillägnad. Till karaktärer som skulle behöva vår kärlek och respekt. Och en och annan replik förstås. Alltså inga superhjältar eller ouppnåliga monoliter med armborst utan neurotiska, obegripliga, fullständigt ouppbyggliga men alldeles underbara och gränslösa kvinnliga bi-roller. Här kommer en stilla bön om att de skall få kliva ur kulisserna och spela huvudrollen i långfilmen om sitt eget liv. 

                                                                                             Katla 
Att se ståtliga djur i bur kan vara en plågsam upplevelse. Zoo:n över hela världen mallar sig med vingklippta kondorer och luggslitna sibiriska tigrar. Varför väcker de vår sympati medan det fängslade hondjuret Katla endast väcker skräck och avsky? Jag skulle vilja påstå att Katla, med sagotanten Lindgrens goda minne, utsatts för ett fruktansvärt justitiemord! För i Bröderna Lejonhjärta utmålas hon som en grym varelse som plågar invånarna i Törnrosdalen när hon i själva verket är ett offer - en jagsvag och förslavad honvarelse med svår eldinkontinens. Därtill i en destruktiv relation med sin härskare Tengil som håller henne i schack med hjälp av sitt horn. Men trots att denna plågade varelse förlikat sig med sin roll i sagohistorien och utan knot spelar den roll av förtryckare som givits henne, måste hon förminskas ytterligare. För till och med när Katla plockas in för att skrämma små barn, just  i egenskap av monster, tycks ingen riktigt kunna acceptera den makt som givits henne. Detta en gång stora stolta hondjur tjänar numera sitt uppehälle som final på Junibackens sagotåg. Erbjudandet om arbete villkorades dock med att hon genomgick en seriös viktminskning och hon är numera bara en skugga av sitt forna, skräckinjagande jag. I dessa tider av Sagofilms spinoffer med Hans - the movie och Pelle Snusk - förgöraren i pipelinen ser jag fram emot Tomas Alfredssons remake Katla - The Dark is Rising om vad som egentligen hände efter slutstriden om Törnrosdalen, innan Katla lärde sig veta sin plats i Sagolandet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar